arlecchino.blogg.se

Så har jag varit duktig och fyndat bra saker. I onsdags köpte jag äntligen en riktig bilbarnstol - babyskyddet började bli på tok för trångt - och i går svängde vi förbi Bromma på hemvägen och plockade upp en Blocket-fyndad barnvagn. Den underbara vagnen vi haft hittills har vi bara lånat, av Kims syster som ska ha barn igen i sommar och då behöver den igen, så nu behövdes en ny. Än har vi inte provkört den men risken är att den är lite svampig - smårostig är den och med en färgfläck på - men det är väl vad man får för 500 spänn. Bilbarnstolen gav vi det tredubbla för. Men det känns liksom viktigast att han sitter säkert i bilen.

En härlig helg i torpet med mamma, pappa och Isidor. Promenader i regn och solsken. Invigning av den loppisfyndade resesängen med fönster (ett mycket roligt fönster, tyckte Isidor). Bad i zinkbaljan. Snygga miner. Och övningskörning på vår gamla Bobby Car.

Förutom detta har vi ätit gott, sovit gott (i alla fall jag, som sov ensam på övervåningen), krossat tegel, skrapat husknutar, klättrat i trappor, bastat, joggat, lekt och så har jag sträckläst en bok för första gången på mycket länge. Ja, och så lite till då. Klaga kan man inte! Tjillevipp!

Idag har jag hur som helst inte haft tid att ens överväga att fota. Jobbat mellan kvart över sju och halv fem, promenerat hem, mött upp lilla familjen i parken, gått en sväng till affären, ätit middag, druckit kaffe och slängt mig i bilen till kören för genrep. Kom hem för sisådär en halvtimme sedan. På onsdag kommer jag att cykla direkt från jobbet till konserten... Roligt i alla fall, att musicera. Och fantastiskt roligt att sjunga stycket som pappa skrivit, särskilt tillsammans med stråkar och elgitarr. Han kan komponera han, min far.

Var hemma hos Hanna, som för närvarande bor mitt i Stockholm - lyx! -, på vin och prat i fredags. Relationer och musik var samtalsämnen och frågan om vilken som var "min och Kims låt" kom upp. Förknippar många Pain of Salvation-låtar med oss två men om man ska välja en måste det ju vara denna:

Inspirerad av denna fantastiska kärlekssång bjöd jag i går kväll på sen middag med tända ljus och rosor på bordet. Det var precis vad vi behövde.


Vi två, 2008/2009. Kärlek.

Så är han äntligen född - lille Leo! Min älskade kusin Ellens son, Isidors syssling. Nu ser jag fram emot att få hålla och snusa nyföding (finns det något bättre?) och sedan hoppas jag att vi kan få massa härlig tid tillsammans framöver och att pojkarna ska få mycket glädje av varandra genom åren. Grattis grattis GRATTIS till föräldrarna!


Isidor i min famn på BB Stockholm - där nu den lille Leo och hans mamma och pappa ligger och vilar upp sig efter förlossningen - den 12:e april 2011, en dag gammal.

Isidor på morgonpromenad.

Å, vilken underbar dag det blev! Jag som trodde att jag knappt skulle orka mig ut genom dörren efter den långa veckan fann mig på promenad redan vid halv nio, när Isidor skulle sova förmiddag och Kim ännu inte vaknat. Efter en timme ringde mamma, som var hemma och packade inför helgens torpettur, och vi bestämde att jag skulle svänga förbi hos dem för en kopp kaffe. Sagt och gjort. Vi njöt av solen och smaskade kanelbullar, och Isidor utforskade trädgården och hälsade på grannens hund.

Hem igen för lite lunch och sedan var det jag som fick mig två välbehövliga timmar egentid. Min vän Hanna fick bjuda två kompisar på veckokort på gymmet och det kunde inte ha varit mer rätt! Att träna och slita lite fysiskt var precis vad jag behövde. Det gladde mig mycket att jag, som alltid avskytt att springa då jag haft så dålig kondis, kunde jogga i tio minuter utan att känna mig särskilt ansträngd. Tyckte till och med att det var SKÖNT och hade lätt fortsatt om det inte var för att vi bestämt oss för just tio minuters uppvärmning. Sedan var jag ju inte lika stark som sist jag hängde på gymmet, det vill säga för två-tre år sedan, och fick nöja mig med betydligt lättare vikter än då. Nåja, inte direkt konstigt.

Kim och Isidor mötte upp mig efter träningen och vi åt lunch på den (mycket) lokala pizzerian. Skönt att äntligen kunna sitta ute och äta! Så blev det kväll med allt vad det innebär av matning, bad och nattning och nu är det dags att slänga sig i sängen och titta på film. (Nej, vi har inte TV i sovrummet, vi har sängen i vardagsrummet.) Tjvipp!

Det har varit ruskigt tyst på bloggen nu i ett par veckor. Jag har varken haft tid eller ork. Den här veckan har jag somnat vid halv åtta varenda dag. Efter morgonstök och -mys med Isidor, jobbjobbjobb (heltid nu), middag (inkl. lite städ eller disk, kanske tvätt att hämta etc.), kvällsbad och nattning har jag stupat. Om jag inte redan somnat med Isidor i famnen, vill säga.

Idag gick vi äntligen till simhallen och badade, hela lilla familjen. Så nu känner jag mig lite levande igen.







Vi pysslade en vecka. Och bakade: prinsesstårtor, chokladtårtor, kanelbullar, rulltårtor och hundratals småkakor. Min mormor hjälpte till och fixade. Och Anna Clara och Ellen pysslade. Men utan Mia hade det inte blivit mycket alls! Största tacket! Och mitt i allt ihop fyllde Isidor år, den lille skrufsen, och åt mängder av pannkakor. Han fick en fin xylofon av sin mormor och morfar som snabbt blev en favorit.

Så blev det äntligen av, DET STORA KALASET. Mängder av härliga gäster, bästa musiken (- tack brorsan och grabbarna!), gott fika och en massa fina presenter! Stort tack till alla som kom och firade vår solstråle!

Isidors farmor hörde av sig igår och undrade var önskelistan fanns. Jag har länge tänkt lägga upp ett bildkollage med  saker som Isidor behöver eller vill ha (fastän han inte vet om det själv, förstås) men så har det inte blivit av. Nu, sent om sidor, kommer den upp i alla fall, - önskelistan, snabbt i hopknåpad:



Nu blev den ju inte så fullproppad som jag hade tänkt och det känns onödigt att länka till några webbutiker då lillen fyller år redan i morgon och kalaset är på söndag. (Sakerna från Ekokul och Me and I kan väl därför bli lite svåra att få tag på men ni fattar känslan.) Och inte behöver han väl så mycket saker när allt kommer omkring.

Jag hittade hink och spade i ett skåp (rester från ett Våfflan-besök - man kan beställa glasshink där och får då fem kulor glass plus mjukglass, strössel och godis i en hink som skall ätas med spade...). Tänkte först ställa undan dem igen, i väntan på sommaren, men så blev det baddags och det kändes som att det behövdes lite nytt i karet. Det blev mycket populärt! Fast det är klart, det är svårt att slå badkarsproppen...

Ja, glad påsk på er allihop! Idag ska vi äta lunch hos Kims mormor, precis som vi brukar på påskafton. Vi är dock inte helt hundra krya och jag surar över min batteriladdare som jag behöver för att kunna ta kort. Men äsch, det får väl bli att köpa nya batterier istället och sätta igång att njuta av den fina dagen! Önskar er alla en trevlig helg!


Förra året hade vi en liten Isidor i påskägget. På onsdag fyller han ett år.

Isidor fick ett fint födelsedagståg av Nacka-folket förra helgen - en tidig ettårspresent. Som tur är kunde man klämma ner både tvåan och trean på sista vagnen. För inte behöver man väl vara så vuxen bara för att man fyller 23?

Dricker kaffe ur mina nya, loppisfyndade kaffekoppar och njuter av en lugn stund, då lillen ligger på balkongen och sover. När han vaknar ska vi ta på oss våra nya hjälmar och inviga cykeln som jag fick av mina föräldrar i present. (Tusen tack!!!) Det blir en tur till Kulturskolan och terminens sista babyrytmik.

Firar min födelsedag med en bild på mig som liten. Kim trodde nästan att det var Isidor på bilden så jag slänger med en på honom också. Nog är vi ganska lika alltid.

Nu har jag inte bloggat på länge. Vi blev friska tillslut i alla fall efter att ha magsjukat oss hela gänget. Så då gick jag upp i arbetstid, från 50 till 70 procent, helt enkelt för att få in lite mer pengar. Jag är fortfarande ledig på fredagar men de dagar jag arbetar är jag två och en halv timme längre på jobbet än tidigare. Det känns! Jag har mycket mindre tid med Isidor och mycket mindre ork till allt annat. De senaste dagarna har jag antingen somnat i soffan eller inne hos Isidor.

Ja, nu har Isidor fått ett eget rum. Vi flyttade ut vår säng ur sovrummet, in i vardagsrummet och gjorde barnrum. Förutom Isidors säng, en byrå för kläder och en för leksaker finns där en fullstor enkelsäng, ifall någon (dvs jag) vill sova tidigt och den andra (dvs Kim) vill sitta uppe och se på TV eller sitta vid datorn. Fördelarna med denna möblering är många: Vi har nu två rum att vara i på dagarna istället för ett och när vi är där behöver vi inte passa Isidor då det inte finns något som han inte får få tag i. Isidor blir heller inte distraherad av TV eller dator när han leker. Att inte behöva smyga in, klä av sig i mörkret och tyst lägga sig i sängen om kvällarna är också skönt och ger dessutom möjligheter till lite privatliv. Varför vi inte gjort detta tidigare är ett mysterium...

I morgon är det äntligen fredag och jag ser fram emot en härlig dag med Isidor. Äntligen helg!

Apropå filmen jag visade igår vill jag bara säga att man bör tänka sig för innan man skänker pengar eller stöder organisationen bakom. Pengarna går, så vitt jag har förstått, till stor del till att rusta Ugandas militär, som själva utför övergrepp på befolkningen. Frågan är likväl viktig och filmen betydelsefull så till vida att den informerar. Att vi som små människor kan påverka våra regeringar är också inspirerande att se och kan förhoppningsvis leda till att fler vågar agera. Kony bör definitift tas till fånga! Att sprida hans namn och information om vem han är och vad han gör är absolut en bra sak. Att skänka pengar till upprustning av en armé är kanske inte lika klockrent...

Det är ju i alla fall vår i luften (okej, kanske inte idag då...) och vad passar väl då bättre än ett knippe rosa tulpaner? Rosa är vanligtvis inte min färg men på tulpaner är det oslagbart!

Fina lilla Isidor. Som tur var blev hans magsjuka kortvarig, han kräktes inte mer igår och idag äter han med god aptit igen. Tack och lov för det!

Å, vilken fantastisk helg vi hade hos mormor! Trots att vi alla var lite småkrassliga kunde vi njuta av sol och gott sällskap. Välbehövligt med miljöombyte efter så många dagar hemma i lägenheten.


Isidor hos gammelmormor Marianne.

Vi åkte upp sent på torsdagskvällen, då Isidor kunde sova i bilen, och fick därmed tre hela dagar tillsammans. Vi har hunnit hälsa på morfars grav, gå på loppis, promenera på isiga gator, sitta timmavis i solskenet och så naturligtvis vara inne och mysa i stugan. Det var precis vad vi behövde.



Solen!!!


Isidor har fattat galoppen! Att rida på den gamla gunghästen går hur bra som helst. Fart gör han själv och länge kan han sitta. Gung-gung-gung-gung-gung... säger han, när han gungar. Söta, lilla skrufs!
__________________________________________________________________________________

Nu trodde man alltså att man skulle ha blivit frisk. Det kändes ju så bra där på söndagen, på trappen till herbret, när halsontet äntligen började släppa och allt lättade. På måndag morgon skulle jag bara ringa jobbet och bekräfta att jag äntligen var frisk. Men nej. Det första jag gjorde när jag vaknade var att springa till toaletten och kräkas. Hua! Hela dagen spydde jag och även igår fick jag hålla mig liggandes då jag mådde stört illa så fort jag ens satt upp. Som tur var slapp jag kräkas igår och idag kan jag resa mig utan att det känns allt för jävligt. Tyvärr har Isidor börjat spy istället, stackarn, så nu har vi en liten ledsen sak att ta hand om. Det gör verkligen ont i hjärtat när man måste vägra honom att äta, han är så hungrig, och se till att han bara dricker lite åt gången. Å, nu måste vi väl ändå få bli friska snart!?